Okej i början av min "karriär"(:P) så var den stora utmaningen i att jogga att göra det överhuvudtaget. Att orka mer än några meter innan det kändes som man skulle kollapsa under kroppstyngden. De tillfällen jag försökte jogga var jag och gravitationen/tyngdlagen inte bästa vänner. Det kändes som om precis varje kubikcentimeter av min kropp tryckte ner mig mot marken.

Aja, när jag nu har kommit över den tröskeln är det himla skönt. Nu joggar jag verkligen så långt jag orkar innan jag skulle ramlat ihop av att benen gått av. Jag har lyckats hitta ett lagom tempo som jag kan hålla väldigt länge utan att bli alltför trött. Okej, trött blir jag ju klart, annars hade det ju inte varit träning. Men de stora andningssvårigheterns och flämtandet kommer bara i början av passet. Sedan kommer man in i ett flow som gör att man bara fortsätter och fortsätter. I jobbiga uppförsbackar kan det ibland gå riktigt långsamt men jag tar mig iaf joggande uppför dem.

Idag var jag ute på ett så himla skönt löppass. Såg ju tidigare ikväll att vädret var superhärligt så tänkte att jag skulle minsann inte låta det gå till spillo. Istället skulle jag ge mig ut på ett jättelångt löppass. Jag hade suget, energin och vädret med mig så då gällde det att passa på. I början, innan jag var ordentligt uppvärmd, gick det ganska segt och jag var stel överallt. Det fanns inget som helst flyt. Sedan kom jag igång ordentligt och joggade uppför en rätt jobbig uppförsbacke (Holmavägen, för ni inbitna:)). Sedan fortsatte jag in i skogen och hamnade på en jättemjuk skogsstig och där fortsatte jag bara springa. Sedan tog det psykologiska över efter ett tag. Satte upp milstolpar efterhand som jag sprang men flyttade dem hela tiden längre och längre. Sedan var det en bits nerförsbacke som det ju skulle varit helt onödigt att gå i... Jag kom efter ett tag fram till att det var lättare att fortsätta springa än att pausa och gå och sedan försöka hitta flytet i löpningen igen.

Efter ungefär 2,5-3 km löpta (i ett svep) fick jag iaf pausa lite, för då sprang jag bara på ren vilja, och sekunden jag började gå kändes mina ben som spagetti...Vilken härlig känsla :)

Totalt blev det 5,3 km på 45 min (inklusive uppvärmning och avkylning) så en kmtid på ca 8,20 min. Inte en helt fantastisk tid kanske men ett helt fantastiskt träningspass :)

Imorgon är det invägnin igen då...tja jag tar mig till den med väldigt gott samvete iaf :)