Okej det var inte helt uruselt men inte helt okej heller. Hade hoppats att jag kunde hålla uppe 540 minuter per vecka men det är som att när jag planerar för det så blir det ett måste och inte alls kul längre. 90 minuter om dagen i 6 dagar låter inte alls oöverkomligt men när man "måste" träna det då känner man inte för det längre.

Jag har inte alls bra känning inför vågen imorgon alltså men fattar inte varför. Jag har verkligen skött maten denna veckan och träningen har som sagt varit långt ifrån dålig men ändå... Det är som att varannan vecka har jag bra föraning inför invägningen och varannan har jag dålig.

Har ju, som ni ser i tabellen, inte lagt så mycket energi på konditiionsträning denna veckan men det är inte alls kul att gå ut och gå när det är ruggigt och grått :( dessutom har jag haft så mycket plugg att jag inte hunnit ut innan det blivit mörkt och sen har jag inte alls känt för det. Så blivit mest styrketräning denna veckan och det kanske visar sig på vågen, att jag tappat lite mindre på grund av det.

Veckan som kommer ska jag dock försöka jämna ut det. Har ganska mycket skola som ska klaras av på kort tid (till fredag) så vet inte om jag har tid att åka til gymmet på tisdag. Blir nog att spara det till torsdag och söndag istället. Så denna vecka blir det  bra med en massa promenader i mina pluggpauser. Skönt också att slippa åka någonstans så tidigt. Blir nog en sväng till späxet på onsdag (beror på hur jag ligger till med skolan) och sen ungdomsgruppen på torsdagkväll. På fredag blir det dock bara att gå ut och gå så då kan jag la sitta till midnatt om det behövs... ;)

Nej, jag kan inte bara ta en kaka eller ett chips!

Ibland kan jag störa mig lite på coacher av olika slag som säger att, "ja men det är klart man ska unna sig något gott till helgen", "man ska äta för själen", "en liten kaka kan man faktiskt ta" och "något gott då och då gör bara susen". Ursäkta mig små allvetande typer som tydligen Inte saknar den där spärren som säger "Nej nu är det bra". Något som gjorde mig riktigt arg var när Viktklubb hade recept på Aftonbladet.se på kakor. Oh, det var så himla bra för en kaka hade bara 96 kalorier i sig (exempelvis). Jaha det är ju bra om man kan med att bara ta En. Om man, som jag, inte kan det så kan de där 96 kalorierna plötsligt bli 400 och om jag dessutom bakat kakorna själv kan det bli att jag sätter i mig halva lådan.

Det känns så orimligt att de lägger ut recept på kakor på en viktsajt. Visst, en del personer (även de som tränar och bantar) kanske kan unna sig bara en kaka men det finns även så kallade sugarholics (sockerberoende) människor. De tänker kanske att, jaha det är recept på kakor på en viktsaju, ja men då måste de vara bra. Sedan bakar de dem i tron att de är "nyttiga". Som någon så vist hade kommenterat artikeln "Erbjuder ni sprit till alkoholister också?"

I fredags var jag hos min mormor och till fika hade hon, sin vana trogen, dukat fram lite kakor. Tre sorter. Tror du jag kunde med att bara ta bullen? Ha! Såklart inte. Egentligen skulle jag väl inte tagit något alls från början men ställs det under näsan på en...hur kan man låta bli? Likadant när jag, för ett par veckor sedan, var med mina syskon hos föräldrarna och blev erbjuden en negerboll. Smaskigheten, nostalgin och det faktum att där faktiskt fanns tre var...ja ni kan nog räkna ut vad som skedde...

När någon ska bli kvitt sitt sockerberoende är det viktigt att sluta helt (gå cold turkey, så att säga). Vad som sker om man annars "bara ska äta en" är att belöningssystemet triggas igång och den där spärren, som talar om för de som ej är beroende att sluta, den finns inte. När en alkoholist eller drogberoende ska bli botad läggs den in på avgiftning som betyder noll tolerans mot den last man besitter. Då man sedan är utskriven och klar gäller det dock att hålla uppe. För någon som varit alkoholist, drogberoende eller sockerberoende är det så himla lätt med återfall om man så bara får pyttesmak på sin ovana igen. En sockerberoende är, precis som en alkoholist, alltid en sockerberoende men kan bli en "nykter" sådan. Dock, bara om man håller igen och lär sig kontrollera sin last.

Då jag i våras hade hållt uppe med socker och onyttig mat i 12 veckor så kände jag mig botad. Jag hade ju lyckats att inte äta någon skit så nu skulle nog inte hjärnan vilja ha ännu mer om jag bara erbjöd den lite. Visst, jag gick inte tillbaka till mina gamla frossarvanor (eftersom de hörde ihop med min psykiska ohälsa) men att jag bara skulle unna mig vid kalas blev till bara på helgerna som blev till glass hör till sommaren som blev till total kaos. Visst åt jag bara lite åt gången men jag åt det nästan varje dag. Att jag ätit en glass eller kaka dagen innan spelade ingen roll för "det här var ju en ny dag med nya tag".

Inte förrän nu i efterhand har jag dock insett att jag är en sugarholic. Vetskapen om att inte ens erbjuda mig själv något socker överhuvudtaget var helt fruktansvärt till en början. Skulle jag aldrig mer få äta en tårta, kaka, bulle, godisbit etc etc? Stundtals är det fortfarande lite förkrossande... Jag tror dock att jag kommer må mycket bättre om jag klarar mig igenom det och lär mig fokusera på annat istället för vad jag ska äta för gott. Jag har inte alls varit lika trött som jag varit innan och inte lika deppig utan snarare tvärtom. Både kroppen och själen orkar mer.

Nja okej, att säga att jag inte tränat bra denna veckan är nog ganska knäppt...Blev sammanlagt 540 minuters träning och så mycket har det inte blivit på mycket länge. Att jag sedan i börjab av veckan hade lagt ett extremschema på 700nånting minuter tycker jag ändå inte gör att det känns som ett misslyckande. Det gäller ju att sätta ribban högt så kommer man i alla fall halvvägs. Och genom att sätta ribban extremhögt så kom jag ännu längre än jag brukar göra, även om jag inte nådde hela vägen. Med träningen ska jag alltså vara helt nöjd. Med maten också, jag har ätit mina ca 1500 kalorier om dagen (förutom i fredags då det blev hemmagjord hamburgare, vitlöksbröd och lite popcorn men hallå, det var ju fredag:). Okej, det hade varit bättre om jag låtit bli men gjort är gjort.

Trots en väldigt bra träningsvecka och en helt okej matvecka är jag en smula orolig inför imorgon. Smygvägde mig i fredags och jag tycker jag skulle gått ner lite mer till dess menmen, får se imorgon. Vill få det att lossna så jag kommer under 86 kg och kan dra mig neråt 80.

Just nu känns det lite som att jag har kommit in i en bekvämlighetszon. Jag lagar och äter maten utan att egentligen tänka på det. Jag går mina Powerwalker och gör min styrketräning i full fart men jag känner mig inte så slutkörd efteråt som jag hade önskat för att fortsätta gå ner. Springa kan jag fortfarande inte göra och inte zumba heller. Vet inte riktigt hur jag ska bli mer trött av powerwalkerna. Visst kanske ska gå mer i backar och ta längre sträckor. Nu är min p.walks på max en timme och det är ungefär efter 60 minuter som jag kommit in så bra i tempot med min kropp att det inte känns som en powerwalk längre. Kanske ska ta en halvtimme till där då och öka farten ytterligare.

Vad gällande styrketräningens slutkördhet och variation så tror jag det är bra jag börjat lite med wiifitness igen. Det ger lite variation och man kan ju välja själv hur slutkörd man vill bli. På gymmet tror jag att jag ska göra långsammare repetitioner för att få ut mer av det. Kan inte ta tyngre just nu men är ändå inte så trött som jag önskar efter passet. Därför ska jag försöka utöka min gymaktivitet och testa lite olika pass (som inte är dansinspirerade). På tisdag Ska jag ta mig in på Cirkelträningen, på torsdag gäller det Core. Sedan veckan efter kanske jag ska våga mig på ett Boxpass. Vill känna den där härliga känslan då man är halvt död och genomsvitt så man får tillbaka gnistan. Har inte känt det så i veckans träning och det är nog därför jag är en smula nervös inför imorgon...

Träningsmässigt har veckan varit helt okej faktiskt men matmässigt...nja.. det har blivit lite för mycket onödigt skit med kanelbullens dag i tisdags, barnkalas i torsdags, besök hos syrran i fredags, 70årskalas igår och chokladbollar till efterrätt ikväll...jag förväntar mig inga stora minus på vågen imorgon (om jag ens väntar mig minus alls:( ).

Jag har tillåtit mig själv lite för mycket på senaste tiden och har inte vetat hur jag ska stoppa det utan det har bara fortsatt och fortsatt. I alla fall! Från imorgon så gäller 3 snaskfria veckor för mig. Det känns lite knepigt nu men egentligen ska det inte kännas eftersom jag ju klarade 12 veckor i början. Jag har verkligen planerat nästa vecka till punkt och pricka och kaloriintag och kaloriförbränningsmängd så hoppas på bättre siffror nästa måndag, hur det än står till imorgon.

Denna veckan som kommer blir det mer varierad träning också. Powerwalk, cirkelträning, core, styrketräning och simning står på schemat så variationen ska det lida brist på iaf. Blir all träning av så blir det nästan 800 minuter...eh jag har svårt att tro att all ska bli av nu men ser man det i de småbitar det är så ser det inte så mycket ut.

Nja, sådär hoppa-runt-och-jubla-jättebra är det väl inte, inte jämfört med de två tidigare veckorna men det känns ändå ganska okej. Jag har en hel del vardagsmotion denna veckan som inte ligger inne i tabellen. Exempelvis 3 timmar inne på GeKås och snabba promenader i stan etc etc. Är väldigt nöjd med att jag lyckades få så mycket Power Walk denna veckan. 

Började dagen idag med en himla mysig morgonpowerwalk i dimman i 30 minuter. Började småkylig men var varm lagom till jag skulle in igen. Så nu har jag hittat en runda som, vid Power Walk är ganska precis 30 minuter. Bra att veta tills vidare liksom.

Styrketräningen idag gick väldigt bra. Kunde visserligen inte öka på någon av maskinerna men kunde byta ut 6kg mot 7kg på hantlarna i alla fall och det är ju något :). Sedan blev det rask promenad bort till simhallen men det var ett stort misstag...Hade ju inte en tanke på att ALLA är lediga och kan bada på söndagar. Det vill säga massa familjer + små snorungar som inte fattar att motionssimbassängen Inte är någon lekhörna och vägrar lyssna när man säger till dem :(. Hade planerat att simma en timme, 60 längder, men det var stört omöjligt så blev bara 20. Får ta igen det på onsdag. 

Känner mig ganska lugn inför invägningen imorgon men det kan vara ett falskt tecken också. Det kan ju vara så att jag undermedvetet känner att det har gått så bra i veckan att jag inte behöver oroa mig inför imorgon men å andra sidan kan det vara falska känslor som gör att jag kanske behöver oroa mig...usch, bort med sådana tankar!