}

Nu känner jag att jag är på väg att tappa greppet. Eller rättare sagt, igår kände jag det. Kan vara att en vecka med mindre träning drog fram lite småätande igen. Inget snask i stora mängder men tillräckligt för att jag kände det blnkade och tjöt varningslampor och larm. Så igår kväll när jag lagt mig kom jag underfund med en sak.

Varje dag är en kamp. En kamp emot fel val mot rätt val. De lätta mot de svåra. Varje kväll kan jag vara supernöjd med hur dagen har gått men då jag vaknar nästa morgon igen är det dags att börja om på nytt igen. Det är nästan som att all beslutsamhet försvinner under natten och så får jag kämpa för den på morgonen igen. Varje dag är, i detta fall, oberoende av morgondagen och gårdagen.

Även om jag har tränat bra igår och ätit bra igår så finns det ingen garanti för att det kommer att gå lika bra idag och imorgon.

När då alla moment ska gå ihop. När frukosten ska göras i ordningkan jag välja om jag vill äta en massa mackor eller två ägg och lite fil. Jag kan välja om jag överhuvudtaget vill äta frukost eller inte. Likadant gäller det vid lunch, middag och mellanmålen. Ska jag äta frukt eller godis? Ska jag äta med eller utan grönsaker?

Och så likadant när det gäller träningen. Jag kan välja om jag vill ta det lugnt och bara ta en vanlig promenad eller en rask powerwalk upp och ner i backar och skogen.

Jag har verkligen försökt att bestämma mig nu. Bestämma mig för att göra det bästa av varje dag. Att göra rätt val till alla måltider och göra rätt val till träningen varje dag.

För att jag varje dag ska känna att jag gör allt jag kan och inte ger upp.

• Att jag hade gått ner ett helt kilo den senaste veckan

• Att jag har lyckats hålla på med bra mat och träning ett helt år

• Att till och med jag nu även ser förändringarna jag gjort på min kropp med hjälp av de nya bilderna

• Att jag äntligen lyckats bemästra Outlook, behjälpligt då min kalender är helt fullklottrad

• Att jag ser fram emot denna pluggveckan, jag har koll på vad jag ska göra

• Att jag ser fram emot ett jobbigt, svettigt och härligt gympass imorgon

• Att jag haft så många besökare på bloggen idag :)

• Att det var himla mys att ligga och kramas med Mathias innan :)

Okej, kanske inte de originellaste punkterna jag tagit upp men de gjorde mig glad i alla fall :). Så nu tänker jag inte längre på hur seg jag var som bara gick 40 minuter idag utan istället hur glad jag är över min pluggstruktur och hur mycket jag längtar till träningen imorgon :)

Nej, jag kan inte bara ta en kaka eller ett chips!

Ibland kan jag störa mig lite på coacher av olika slag som säger att, "ja men det är klart man ska unna sig något gott till helgen", "man ska äta för själen", "en liten kaka kan man faktiskt ta" och "något gott då och då gör bara susen". Ursäkta mig små allvetande typer som tydligen Inte saknar den där spärren som säger "Nej nu är det bra". Något som gjorde mig riktigt arg var när Viktklubb hade recept på Aftonbladet.se på kakor. Oh, det var så himla bra för en kaka hade bara 96 kalorier i sig (exempelvis). Jaha det är ju bra om man kan med att bara ta En. Om man, som jag, inte kan det så kan de där 96 kalorierna plötsligt bli 400 och om jag dessutom bakat kakorna själv kan det bli att jag sätter i mig halva lådan.

Det känns så orimligt att de lägger ut recept på kakor på en viktsajt. Visst, en del personer (även de som tränar och bantar) kanske kan unna sig bara en kaka men det finns även så kallade sugarholics (sockerberoende) människor. De tänker kanske att, jaha det är recept på kakor på en viktsaju, ja men då måste de vara bra. Sedan bakar de dem i tron att de är "nyttiga". Som någon så vist hade kommenterat artikeln "Erbjuder ni sprit till alkoholister också?"

I fredags var jag hos min mormor och till fika hade hon, sin vana trogen, dukat fram lite kakor. Tre sorter. Tror du jag kunde med att bara ta bullen? Ha! Såklart inte. Egentligen skulle jag väl inte tagit något alls från början men ställs det under näsan på en...hur kan man låta bli? Likadant när jag, för ett par veckor sedan, var med mina syskon hos föräldrarna och blev erbjuden en negerboll. Smaskigheten, nostalgin och det faktum att där faktiskt fanns tre var...ja ni kan nog räkna ut vad som skedde...

När någon ska bli kvitt sitt sockerberoende är det viktigt att sluta helt (gå cold turkey, så att säga). Vad som sker om man annars "bara ska äta en" är att belöningssystemet triggas igång och den där spärren, som talar om för de som ej är beroende att sluta, den finns inte. När en alkoholist eller drogberoende ska bli botad läggs den in på avgiftning som betyder noll tolerans mot den last man besitter. Då man sedan är utskriven och klar gäller det dock att hålla uppe. För någon som varit alkoholist, drogberoende eller sockerberoende är det så himla lätt med återfall om man så bara får pyttesmak på sin ovana igen. En sockerberoende är, precis som en alkoholist, alltid en sockerberoende men kan bli en "nykter" sådan. Dock, bara om man håller igen och lär sig kontrollera sin last.

Då jag i våras hade hållt uppe med socker och onyttig mat i 12 veckor så kände jag mig botad. Jag hade ju lyckats att inte äta någon skit så nu skulle nog inte hjärnan vilja ha ännu mer om jag bara erbjöd den lite. Visst, jag gick inte tillbaka till mina gamla frossarvanor (eftersom de hörde ihop med min psykiska ohälsa) men att jag bara skulle unna mig vid kalas blev till bara på helgerna som blev till glass hör till sommaren som blev till total kaos. Visst åt jag bara lite åt gången men jag åt det nästan varje dag. Att jag ätit en glass eller kaka dagen innan spelade ingen roll för "det här var ju en ny dag med nya tag".

Inte förrän nu i efterhand har jag dock insett att jag är en sugarholic. Vetskapen om att inte ens erbjuda mig själv något socker överhuvudtaget var helt fruktansvärt till en början. Skulle jag aldrig mer få äta en tårta, kaka, bulle, godisbit etc etc? Stundtals är det fortfarande lite förkrossande... Jag tror dock att jag kommer må mycket bättre om jag klarar mig igenom det och lär mig fokusera på annat istället för vad jag ska äta för gott. Jag har inte alls varit lika trött som jag varit innan och inte lika deppig utan snarare tvärtom. Både kroppen och själen orkar mer.

En av tankarna med den här bloggen var ju faktiskt att, via min resa, ge tips och råd till andra. Nu inser jag dock att jag mest fokuserat på min utveckling, min träning och min mat. Ska försöka bättra mig, bloggen är ju inte enbart till för mig utan för andra som behöver tips, råd, stöttning eller bara något att läsa.

Det första tipset jag vill ge är att det är så himla individuellt (inte för individuellt dock, då skulle inga piller och mediciner någonsin säljas). För min del funkad det inte med alla de här xtravagansa, nutrilette, allevo, alli etc etc. Dels för att det är alldeles för dyrt för en student med liten inkomst men dels för att jag älskar mat. Visst, nu äter jag i lagom mängder men att helt vara utan mat eller förändra kosten så drastiskt skulle nog inte gå för mig. Alli funkade ett tag men minsta lilla felsteg (fett) så hamnade iaf jag på toan hela nästkommande dag... :P

Tidigare har jag verkligen försökt, kanske halvhjärtat vad vet jag, att gå ner men den berömda jojoeffekten har infunnit sig. Dessutom har jag nog inte förrän nu varit på en plats i mitt mentala att jag faktiskt klarat av det. Många, långa stunder under tidigare perioder har jag kunnat må riktigt dåligt och då har jag kunnat frossa i mig det mesta i snaskväg (under en kväll...!) Nu, när jag äntligen funnit något sånär ro i kroppen har jag känt att det varit dags.

Det första tipset (som är ett tips från min svägerska och pepperska Mi) är att: "Ta reda på varför du äter." Om det är att du äter för mycket som är problemet. För i så fall ligger troligtvis något annat till grund bakom ditt ätande. Är det ensamhet, tristess, tröstätande etc etc? Försök i så fall ta kontroll över de känslorna och skjut undan dem. Om du drabbas av tristess och vill äta, ring en familjemedlem eller vän och prata av dig så du får annat att tänka på. Om du är ledsen eller deppig så se på en rolig film (UTAN SNASK! man behöver inte äta bara för att man ser på film, faktiskt!) Eller gå ut och gå en sväng med en kompis och skvallra (se till att inte ha plånboken med dig så du inte riskerar att smita inom affären).

När du har kommit på varför du äter så försök skriva någon sorts matdagbok, eller iaf från dag till dag hålla koll på hur många kalorier du stoppar i dig. Ett dagligt intag av kalorer bör vara mellan 1400-1600 kalorier (för en kvinna, ca 400 mer om du är man). Du kan fördela dem på 3 huvudmål och 2 mellanmål. Exempelvis frukost: 350 kcal, lunch: 300 kcal, middag: 450 kcal och de två mellanmålen på 200 kcal vardera.

Försök hitta en bra sallad du gillar, mixa ihop din egen med grönsaker som bara du tycker om och gör den lite extra god med fetaost eller lite nötter (valnötter, orostade och osaltade cashewnötter är bra och gott).

Vad gäller motionsmässigt så hitta en motionsform som just du gillar. Promenader med ljudbok eller musik i öronen, tennis, zumba, cykling, simning. Det viktiga är inte vilken motionsform du utövar utan att du gör något iaf. Den ultimata träningen får du om du kombinerar kondition med styrketräning (behöver inte vara mer avancerat än sit ups, arvmhävningar, rygglyft och hantlar av vattenfyllda flaskor). Försök i alla fall träna (utöver din vardagliga motion) 30 minuter om dagen till att börja med. Och försök få rutin i det. Men tänk också på att man måste vila lite också. I början kanske det räcker med 3 träningspass i veckan så du inte tröttnar.

Nä, middagen väntar. Later :)