På 5-månadersdagen av min resa: Varför åt jag?
Igår kväll när jag och mamma hade tagit på 45-minuterspromenad satt vi ute och snackade lite. Jag luftade ur mig allt om mina tidigare matvanor och hon lade märke till att jag snackade i dåtid. Dvs. "Jag brukade gå ner och köpa..." inte i present dvs. "jag brukar gå ner och köpa...", något som tydligen var trevligt att lyssna på.
Är du en person som inte vill läsa massa känslomässigt trams (som du i så fall skulle kalla det) så är det här inlägget helt onödigt för dig och du kan bortse från det.
Jag vill dock ändå skriva det. För att skriva av mig, berätta om varför jag åt och kanske ge tips åt de som fortfarande äter och inte vet varför. En ögonöppnare helt enkelt, om hur ens dåliga matvanor kan se ut. För mig kom ögonoppnaren den första gången jag handlade efter att jag börjat banta och träna.
Jag skulle gå inom affären och handla de ingredienser, grönsaker etc som jag behövde just då. När jag så fyllt korgen med allt det jag behövde tänkte jag automatiskt "okej, så nu ska jag bara hitta något gott som jag kan äta framför tv:n ikväll". Genast när jag tänkt det reagerade jag och kom på att nej, det skulle jag ju inte alls göra. Då kom jag på att det var så det hade varit den senaste tiden. Varje gång jag gick och handlade, det spelade ingen roll om jag varit inom och handlat bara dagen innan, så sökte jag efter något gott (kakor, glass, popcorn etc) att äta framför tv:n senare. Varje gång. Så nu hade det agerandet etsat sig in i hjärnan så att det blivit en vanehandling och inte engångshändelse.
Då jag förr i tiden alltså brukade äta gott framför tv:n på kvällen var det för jag inte hade något att göra. Jag har insett att mina största faktorer för att äta var av ensamhet, tristess, sällskap, sug, tröst. Alltså sällan av någon bra anledning utan av anledningar som var förknippade med depp och tråkigheter.
Ungefär en vecka in i min diet kom jag på hur mycket godis och sådant jag verkligen ätit innan. Ja, då jag var mitt uppe i det så tyckte jag inte det var så mycket men nu insåg jag, jag åt ju godis nästan konstant.
Det var när jag skulle åka in till stan och möta Mathias som jag var tvungen att gå inom affären för att ta ut pengar till busskortet. Nu hade det dock installerats en uttagsautomat precis utanför affären, vilket räddade mig och öppnade mina ögon. Jag tog ut en hundralapp som jag åkte in till stan på men i gamla dagar hade det istället sett ut såhär: jag hade gått inom affären för att ta ut pengar men jag hade ju "varit tvungen" att köpa något också. Då hade jag tagit först en bit choklad (ex. dajm, mars etc) att ha att äta på vägen in sedan en bit att äta på vägen hem och slutligen så brukade det ju vara 3 för 20 kronor så då kunde jag ju lika gärna ta en bit till. Så såg det ut nästan varje dag jag skulle in till stan, vare sig jag behövde pengar till busskort eller inte. Där insåg jag hur mycket godis jag impulsköpte. Inte bara åt jag alltså godis på helgerna utan nästan veckan igenom.
I samband med detta insåg jag att även hur mina helger såg ut och hur mycket jag åt då. Mathias kom på fredagen, då köpte vi en stor påse godis (oftast chips) som vi klämde på fredagen. Det betydde ju att vi behövde köpa en till lördag kväll också...sedan var jag ofta så deppig när han åkte hem på söndagen att jag gick in och köpte ännu mer godis.
Det värsta var mina frosseridagar. Jag kunde känna att idag förtjänade jag att unna mig något extra gott (varför i hela friden jag ansåg det har jag ingen aning om). Men istället för att bara unna mig en liten glass eller så, så kunde det blir gott till både middag och kvällssnacks. Middagen bestod då av ett 400grams paket blandfärs som jag gjorde tacofärs av. Sedan köpte jag mjuka bröd att lägga det i och nachos att dippa i det (och kanske en enskild dippa bara till nachosen också). Sedan kunde jag sätta i mig allt det till middag. Till kvällssnacks blev det, finns inget bättre uttryck än, lite av varje. Det blev en påse chips, ett paket kakor (oftast brownies), en chokladkaka och ett paket glass. Sedan började jag med kakorna, åt tills jag mådde illaoch sedan bytte jag till chipsen och gjorde samma, sedan chokladen som jag ofta kunde sätta i mig hela på en gång och sist glassen för att den smälte och inte gjorde en så mätt. Ett sådant här snacksfrosseri kunde ske någon dag då jag bara var så gruvligt sugen på gott men jag inte kunde välja vilket av det jag skulle köpa eller någon dag då jag var så nere, ensam och ledsen att jag knappt ville göra någonting utom att just äta.
När jag nu tänker tillbaka på det blir jag så gruvligt illamående. Mitt kalorimål är ju nu 1500 kcal om dagen. En chokladkaka är på drygt 1300 kcal, chipsen är 77 kcal per deciliter så jag åt säkert 1000 kcal där, sedan glassen och kakorna. Bara på snackset blev det nog 3500 kcal den dagen. Inte konstigt jag var så jäkla tjock. Inte konstigt jag inte orkade någonting. Inte konstigt folk tittade. Inte konstigt jag kände mig så jäkla hopplös att jag av lättja och hopplöshet ens orkade existera.
Är du en person som inte vill läsa massa känslomässigt trams (som du i så fall skulle kalla det) så är det här inlägget helt onödigt för dig och du kan bortse från det.
Jag vill dock ändå skriva det. För att skriva av mig, berätta om varför jag åt och kanske ge tips åt de som fortfarande äter och inte vet varför. En ögonöppnare helt enkelt, om hur ens dåliga matvanor kan se ut. För mig kom ögonoppnaren den första gången jag handlade efter att jag börjat banta och träna.
Jag skulle gå inom affären och handla de ingredienser, grönsaker etc som jag behövde just då. När jag så fyllt korgen med allt det jag behövde tänkte jag automatiskt "okej, så nu ska jag bara hitta något gott som jag kan äta framför tv:n ikväll". Genast när jag tänkt det reagerade jag och kom på att nej, det skulle jag ju inte alls göra. Då kom jag på att det var så det hade varit den senaste tiden. Varje gång jag gick och handlade, det spelade ingen roll om jag varit inom och handlat bara dagen innan, så sökte jag efter något gott (kakor, glass, popcorn etc) att äta framför tv:n senare. Varje gång. Så nu hade det agerandet etsat sig in i hjärnan så att det blivit en vanehandling och inte engångshändelse.
Då jag förr i tiden alltså brukade äta gott framför tv:n på kvällen var det för jag inte hade något att göra. Jag har insett att mina största faktorer för att äta var av ensamhet, tristess, sällskap, sug, tröst. Alltså sällan av någon bra anledning utan av anledningar som var förknippade med depp och tråkigheter.
Ungefär en vecka in i min diet kom jag på hur mycket godis och sådant jag verkligen ätit innan. Ja, då jag var mitt uppe i det så tyckte jag inte det var så mycket men nu insåg jag, jag åt ju godis nästan konstant.
Det var när jag skulle åka in till stan och möta Mathias som jag var tvungen att gå inom affären för att ta ut pengar till busskortet. Nu hade det dock installerats en uttagsautomat precis utanför affären, vilket räddade mig och öppnade mina ögon. Jag tog ut en hundralapp som jag åkte in till stan på men i gamla dagar hade det istället sett ut såhär: jag hade gått inom affären för att ta ut pengar men jag hade ju "varit tvungen" att köpa något också. Då hade jag tagit först en bit choklad (ex. dajm, mars etc) att ha att äta på vägen in sedan en bit att äta på vägen hem och slutligen så brukade det ju vara 3 för 20 kronor så då kunde jag ju lika gärna ta en bit till. Så såg det ut nästan varje dag jag skulle in till stan, vare sig jag behövde pengar till busskort eller inte. Där insåg jag hur mycket godis jag impulsköpte. Inte bara åt jag alltså godis på helgerna utan nästan veckan igenom.
I samband med detta insåg jag att även hur mina helger såg ut och hur mycket jag åt då. Mathias kom på fredagen, då köpte vi en stor påse godis (oftast chips) som vi klämde på fredagen. Det betydde ju att vi behövde köpa en till lördag kväll också...sedan var jag ofta så deppig när han åkte hem på söndagen att jag gick in och köpte ännu mer godis.
Det värsta var mina frosseridagar. Jag kunde känna att idag förtjänade jag att unna mig något extra gott (varför i hela friden jag ansåg det har jag ingen aning om). Men istället för att bara unna mig en liten glass eller så, så kunde det blir gott till både middag och kvällssnacks. Middagen bestod då av ett 400grams paket blandfärs som jag gjorde tacofärs av. Sedan köpte jag mjuka bröd att lägga det i och nachos att dippa i det (och kanske en enskild dippa bara till nachosen också). Sedan kunde jag sätta i mig allt det till middag. Till kvällssnacks blev det, finns inget bättre uttryck än, lite av varje. Det blev en påse chips, ett paket kakor (oftast brownies), en chokladkaka och ett paket glass. Sedan började jag med kakorna, åt tills jag mådde illaoch sedan bytte jag till chipsen och gjorde samma, sedan chokladen som jag ofta kunde sätta i mig hela på en gång och sist glassen för att den smälte och inte gjorde en så mätt. Ett sådant här snacksfrosseri kunde ske någon dag då jag bara var så gruvligt sugen på gott men jag inte kunde välja vilket av det jag skulle köpa eller någon dag då jag var så nere, ensam och ledsen att jag knappt ville göra någonting utom att just äta.
När jag nu tänker tillbaka på det blir jag så gruvligt illamående. Mitt kalorimål är ju nu 1500 kcal om dagen. En chokladkaka är på drygt 1300 kcal, chipsen är 77 kcal per deciliter så jag åt säkert 1000 kcal där, sedan glassen och kakorna. Bara på snackset blev det nog 3500 kcal den dagen. Inte konstigt jag var så jäkla tjock. Inte konstigt jag inte orkade någonting. Inte konstigt folk tittade. Inte konstigt jag kände mig så jäkla hopplös att jag av lättja och hopplöshet ens orkade existera.
Postat av: Tesse
Tycker inte alls att det var trams det du skrev utan snarare intressant att se hur du förändrats. Oj, tänkte jag när du skrev att du åt upp 400 g köttfärs på en gång, det är ju mycket! Och så allt krams efter det. Det är en stor framgång när man hör sina egna tankar och börjar reflektera och förändra dem. Lcyka till även framöver! KRAM
Postat av: Erika Agneryd
Hej hej vad trevlig din blogg verkar vara. kommer definitivt läsa dina inlägg lite mer. :) Hoppas du har en bra helg ;)
Trackback
