Nej, jag kan inte bara ta en kaka eller ett chips!

Ibland kan jag störa mig lite på coacher av olika slag som säger att, "ja men det är klart man ska unna sig något gott till helgen", "man ska äta för själen", "en liten kaka kan man faktiskt ta" och "något gott då och då gör bara susen". Ursäkta mig små allvetande typer som tydligen Inte saknar den där spärren som säger "Nej nu är det bra". Något som gjorde mig riktigt arg var när Viktklubb hade recept på Aftonbladet.se på kakor. Oh, det var så himla bra för en kaka hade bara 96 kalorier i sig (exempelvis). Jaha det är ju bra om man kan med att bara ta En. Om man, som jag, inte kan det så kan de där 96 kalorierna plötsligt bli 400 och om jag dessutom bakat kakorna själv kan det bli att jag sätter i mig halva lådan.

Det känns så orimligt att de lägger ut recept på kakor på en viktsajt. Visst, en del personer (även de som tränar och bantar) kanske kan unna sig bara en kaka men det finns även så kallade sugarholics (sockerberoende) människor. De tänker kanske att, jaha det är recept på kakor på en viktsaju, ja men då måste de vara bra. Sedan bakar de dem i tron att de är "nyttiga". Som någon så vist hade kommenterat artikeln "Erbjuder ni sprit till alkoholister också?"

I fredags var jag hos min mormor och till fika hade hon, sin vana trogen, dukat fram lite kakor. Tre sorter. Tror du jag kunde med att bara ta bullen? Ha! Såklart inte. Egentligen skulle jag väl inte tagit något alls från början men ställs det under näsan på en...hur kan man låta bli? Likadant när jag, för ett par veckor sedan, var med mina syskon hos föräldrarna och blev erbjuden en negerboll. Smaskigheten, nostalgin och det faktum att där faktiskt fanns tre var...ja ni kan nog räkna ut vad som skedde...

När någon ska bli kvitt sitt sockerberoende är det viktigt att sluta helt (gå cold turkey, så att säga). Vad som sker om man annars "bara ska äta en" är att belöningssystemet triggas igång och den där spärren, som talar om för de som ej är beroende att sluta, den finns inte. När en alkoholist eller drogberoende ska bli botad läggs den in på avgiftning som betyder noll tolerans mot den last man besitter. Då man sedan är utskriven och klar gäller det dock att hålla uppe. För någon som varit alkoholist, drogberoende eller sockerberoende är det så himla lätt med återfall om man så bara får pyttesmak på sin ovana igen. En sockerberoende är, precis som en alkoholist, alltid en sockerberoende men kan bli en "nykter" sådan. Dock, bara om man håller igen och lär sig kontrollera sin last.

Då jag i våras hade hållt uppe med socker och onyttig mat i 12 veckor så kände jag mig botad. Jag hade ju lyckats att inte äta någon skit så nu skulle nog inte hjärnan vilja ha ännu mer om jag bara erbjöd den lite. Visst, jag gick inte tillbaka till mina gamla frossarvanor (eftersom de hörde ihop med min psykiska ohälsa) men att jag bara skulle unna mig vid kalas blev till bara på helgerna som blev till glass hör till sommaren som blev till total kaos. Visst åt jag bara lite åt gången men jag åt det nästan varje dag. Att jag ätit en glass eller kaka dagen innan spelade ingen roll för "det här var ju en ny dag med nya tag".

Inte förrän nu i efterhand har jag dock insett att jag är en sugarholic. Vetskapen om att inte ens erbjuda mig själv något socker överhuvudtaget var helt fruktansvärt till en början. Skulle jag aldrig mer få äta en tårta, kaka, bulle, godisbit etc etc? Stundtals är det fortfarande lite förkrossande... Jag tror dock att jag kommer må mycket bättre om jag klarar mig igenom det och lär mig fokusera på annat istället för vad jag ska äta för gott. Jag har inte alls varit lika trött som jag varit innan och inte lika deppig utan snarare tvärtom. Både kroppen och själen orkar mer.