Det var inte med några stora förhoppningar som jag startade min andra avstämning idag måste jag säga. Måtten hade jag ändå en hyfsad känsla inför eftersom jag tycker det gått väldigt bra med styrketräningen och jag har känt mig, i alla fall lite, mindre. Mycket riktigt så hade jag minskat några centimeter, 4 närmare bestämt. Hur de fördelades kan man läsa i tabellen här till höger om inläggen.

När jag skulle ut på mitt kondistest, 5kilometersrundan, så hade jag nästan ställt in mig på att jag inte skulle klara tiden från förra gången. Då hade jag ändå kapat nästan 3 minuter från starttiden. Idag var det dessutom en vecka sedan jag sprang så jag var rädd att ovanan skulle märkas av. Att det småregnade och blåste snålt gjorde inte saken bättre precis :(. Trots det och trots alla dumma tankar i skallen så lyckades jag springa lika långt i första intervallet som förra gången. Sen idag gick jag lite mer i skogen, då benen var dödligt stumma plötsligt, men lade upp ett högre tempo (dvs länge steg) på hemvägen och lyckades kapa hela 4 sek :P.

Invägningen då. Det var den jag verkligen kände att jag hade sämst förutsättningar för. Påsk, godis, inte mycket träning. Kort sagt fasade jag för att kolla ner på siffrorna och såg...

till min stora förvåning att vågen stod på 81,4 kg. Jag hade alltså gått ner 0,6 kg sedan senaste invägningen, den 31 mars. Gått ner ett drygt halvt kilo under påskveckan... Jag är klart skitnöjd :)

Men å andra sidan... mitt viktmål med 100 GD är att gå ner 10 kg, det ger 1 kg/10 dagar. Vilket innebär att jag vid det här laget skulla gått ner 2 kg för att ligga i fas. Jag har gått ner 1,1. Så visst är jag himla glad att jag inte gick upp något i påsk men...på på det här sättet når jag inte mitt mål!

Invägning (för hela viktresan):

Startvikt: 111,2 kg
Målvikt: 68 kg
Nuvarande vikt: 81,4 kg

Viktnedgång sen sist: - 0,6 kg
Viktnedgång totalt: 29,8 kg

BMI-nedgång totalt: 10,8

Kvar till mål 3: 1,5 kg
Kvar till målvikt: 13,4 kg

Att jag bara har 1,5 kg kvar tills jag är under 80 kg är skitkul :) Snart snart kanske jag kan komma under. Men det inger också liite nervositet. Det är när jag närmar mig sådana stora gränser som jag brukar gå upp igen... Men kattsingen heller denna gång!