Kom att tänka på texten jag skrev igår (den om förändring) när jag var ute och gick ikväll och kom på en utveckling av den. Även om man det finns något man känner att man skulle kunna förändra för att må bättre så är det inte säkert att man vill eller orkar.

För att ta ett eget exempel.
Jag ansåg ju att jag inte hade så många vänner eftersom jag var tjock/ful. Istället för att då söka andra vänner så valde jag att gnälla på det. Jaha, men någon kanske säger nu, du hade väl bara kunnat bli smal så hade du fått vänner. Nja, inte riktigt så enkelt var det. Kanske i teorin men inte i praktiken.

En annan kanske påpekar att "det finns personer som ska tycka om dig för den du är hur du än ser ut." Det kan stämma till viss del.

Men tänk om den personen i det tjocka skalet inte var jag på riktigt då? Då finns det ju en anledning att ändra mig, för att hitta mig själv och dessutom låta andra personer lära känna den riktiga jag.

Kruxet är dock att jag ju inte innan jag började träna och gå ner visste att jag skulle hitta det riktiga jag. Kanske trodde jag att den jag var då var den riktiga jag. När jag ser på gamla bilder från för ett par år sedan kan jag dock tvivla på min egen förmåga. Hur kunde jag tro att det var den personen jag var? Ska man inte älska sig själv? Jag kan väl verkligen inte ha älskat den personen jag var där?

Och i så fall kunde jag ju inte förvänta mig att någon annan skulle göra det heller.

Så om man, som jag skrev igår, kan finna en faktor i sitt liv som man skulle vilja förändra. En faktor som, vid förändring, kan ändra hela din personlighet (som den till viss del gjorde i mitt fall) så bör du vara på din vakt.

Det kan bli helt fantastiskt:)