Ibland kan jag komma att tänka på att det finns så många fler anledningar att vilja förändra sitt liv förutom övervikt och matmissbruk. Det kan vara att man är workaholic, alkoholist, rökare, narkotikamissbrukare, shopaholic eller liknande. Det som är gemensamt är väl i alla fall önskan att må bättre.

Att. Bli. Lycklig.

Det behöver inte ens vara stora problem man har utan små, små saker som kliar i ögat och försvårar att ens liv kan levas fullt ut och oproblematiskt.

Alla kan nog leta upp en liten faktor i livet som man kan tänka "om inte..." om. Förr handlade det för mig om min vikt. Det mesta kretsade kring min vikt och mitt utseende. Jag hade en förmåga att koppla allt och skylla allt, även fast det ibland var ogrundat, på min övervikt. "Hade jag inte varit så tjock hade kanske flera velat vara vän med mig och då hade jag mått bättre." "Hade jag inte varit så tjock hade jag orkat mer." "Hade jag inte ätit så mycket chips hade mina bröst varit mindre." Tja so on and so on it continues.

Förra året, istället för att fortsätta skylla på min vikt och anse att det var orsaken till allt som skett mig, valde jag att försöka göra något åt det. Ordna upp alla de dåliga grejer som jag tyckte var orsaken till problemen. I takt med att jag började träna och ta tag i mitt liv så insåg jag mer och mer vem jag var. Jag insåg dessutom att de orsaker (som kanske var sanna vid den tiden, det får jag aldrig veta) mer och mer började försvinna men samtidigt inte spelade så stor roll längre. Det som spelade roll nu var vilken person jag var just i nuet och vem jag blev.

Så istället för att gnälla på det liv jag levde och inte gillade så valde jag att förbättra det. Jag ville verkligen må bra.

Bli. Lycklig.

Sedan är jag inte helt lycklig än men jag är på god väg. Vem det än gäller och vad det än gäller så är det det saken gäller. Vill man verkligen må bättre så finns den första förutsättningen. Viljan och motivationen. Sedan är man beroende av att andra stöttar och peppar en. Men samtidigt måste man tro på sig själv. Gör man inte det så gör ingen annan det heller. Vill man så har man motivationen. Får man stöttning och om folk tror på en så har man "skyddsmuren" ifall det skulle bli svårt. Men möjligheten att bli det är stor.

Lycklig.