Usch, jag ger mig själv bakläxa redan första dagen :(.

 

Skulle ju varit ute och sprungit min 2,5 km runda nu. Och jo visst, jag började springa men slutade med en runda på endast 800 meter!!! Fy fasiken vad uselt säger jag bara.

 

fast mest kasst är inte längden på rundan utan min inställning under tiden. Jag hade visst orkat springa mer för efter en bit var det inte alls lika jobbigt som i början. Jag hade kunnat ta samma runda minst ett varv till, det kände jag. Så varför slutade jag då springa?

 

Jo för jag tyckte det var lite jobbigt (usch, fler än jag som hör det nonchalanta i den meningen...?).

 

Jo, det var lite jobbigt.. okej... OCH?!?!?

 

Kan riktigt höra Lina säga åt mig att fortsätta till failure och sedan resa mig upp igen. Att inte vara rädd för att faila. För man blir så mycket starkare när man gör det Men Ändå Fortsätter.

 

Bakläxa här big time!

 

Hade inte ens så ont i benen som jag trodde jag skulle få...

 

SÅ! Nu blir det att fixa middag. Men imorgon är det jag som ska ut och springa innan jag sticker till gymmet. Jag ska ta mig runt 2,5 km runda. Vette tusan om jag kommer fixa det utan att gå men då skiter jag i det. Så länge jag inte drattar ihop på stället eller spyr ska benen fortsätta. För imorgon ska jag köra till failure. Och. Fortsätta.