Idag var dagen med lite skräckblandad förtjusning. Under tiden, bara skräck. Efter, (nästan) bara förtjusning.

 

Snackar om pt-benpasset med Lina. Har hört ryktas förr om att det är en riktig mental pärs om man inte är beredd på det och fy faasen säger jag bara. Fick ut massa chockade tårar jag inte visste hade och höll dessutom på att spy i slutet också... :P Efter passet så... tja jag är glad att jag mindes mitt namn och hur man satte ena foten framför den andra. Flera gånger stod jag bara och skakade eller höll på att dratta omkull. Så jag är grymt impad av mig själv att jag kom levande därifrån. Speciellt efter utfall i smithen och benpressen. Massa ångest, skrik och tårar som kom där...

 

Får se hur man mår i kroppen imorgon bara. Får iaf bli en promenad och en liten tur till gymmet med armpass imorgon. Tänkte kanske jogga min 2,5 km runda också men Lina varnade för att jag helst skulle vilja slappa hela dagen och inte orka ta den. Så vi får se.

 

På kvällen ska jag och <3 gå en sväng på bio och coola till det lite med Hotell Transylvanien  :) Avslappnad kväll om något.

 

Nu blir det att kolla det första som ska läsas till nästa delkurs som börjar på måndag (vi har läshänvisningar för denna delkursen, yes!)  och kanske skumma igenom det lite granna. Annars blir det nog lite sovmorgon och mest ta det lugnt. Skönt för det var såå länge sen.

 

Speciellt efter passet idag känner jag det behövs en dag med lugn och ro. Märkte vilka gränser jag hade men också att de inte spelar någon roll. Att misslyckande för mig förr var att tex tappa övningen. Nu är ett misslyckande för mig att tappa övningen och Inte Ta Upp Den Igen. Ramlar jag eller så, så upp igen och avsluta det! Det krävs så mycket inre energi, massa inbygda agressioner och uppdämda frustrationer för att gå in med rätt inställning och fixa det. Men, som Lina sa, går jag in med inställningen att jag är klen och dålig så är det klart jag inte fixar övningen. Går jag istället med killerinstinkt och jäklar anamma så är chansen flera ggr större att jag fixar det och vikterna blir så mycket lättare.

 

Det är inte bara musklerna som lyfter, drar och pressar. Det är så mycket historia, rädsla, agressivitet och besvikelse som hjälper till att skapa ett mycket starkare jag som inte tänker ge upp eller ta någon jädra skit what so ever!